A propos avtal

A propos avtal, har jag uppmärksammat att det förekommer en del -- ganska stora -- missförstånd när det kommer till avtal bland mina kunder. I nio av tio fall är den första frågan jag ställer till en klient som kommer till mig med ett problem som rör ett samarbete: "vad har ni avtalat?". Många gånger blir svaret: "vi hade inget avtal".

Från juridisk synpunkt är det inte möjligt att gå in i ett samarbete utan att det föreligger ett avtal. Ett avtal kommer i normalfallet till stånd genom att den ena parten lämnar ett erbjudande (anbud) och den andra parten godtar erbjudandet (accept). Ett anbud är bindande för den som lämnar det och när det accepteras låses situationen i ett avtal, det vill säga att båda parterna är bundna från och med att accepten lämnas. Det spelar ingen roll för giltigheten om detta sker muntligt eller skriftligt (en annan sak är att det är bra att dokumentera avtalet för att i framtiden, till exempel vid en tvist, veta exakt vad som har sagts). Men ett avtal kan också komma till stånd genom att parterna agerar som om det förelåg en överenskommelse. Det kallas för att avtalet ingås genom konkludent handlande. Det är lika bindande för parterna, men det är ju givetvis svårare att i efterhand fastställa vad avtalet innehåller. Om man till exempel går in i ett samarbete med en konsthall om en utställning, binder man sig successivt vid en underförstådd överenskommelse om att utställningen ska genomföras och hur, genom att man faktiskt jobbar vidare med projektet. Ett samarbete kan alltså inte ske utan att det på ett eller annat sätt föreligger ett avtal.

Missförstånd om sådana här avtalsrättsliga elementa kan leda till rätt stora problem. Jag har till exempel hört konstnärer säga att de har "undvikit avtal", för att de då skulle vara friare att hoppa av ett samarbete eller ändra förutsättningarna för det. Tvärtom är man i ett sådant läge mer låst till den form som samarbetet har tagit, eftersom det är handlingssättet (det konkludenta handlandet) som bestämmer avtalets innehåll. Om konstnären i ett sådant läge avbryter samarbetet finns det goda chanser för motparten att kräva konstnären på skadestånd för de kostnader som projektet dittills har fört med sig. Ett avtal som bygger på anbud/accept-modellen, å andra sidan, har båda parterna full kontroll över. Man behöver ju inte acceptera ett anbud som man inte känner sig bekväm med, och man kan på motsvarande sätt själv lämna de anbud man vill. På så sätt är båda parterna helt fria att formulera förutsättningarna för sitt samarbete.

Dagens uppmaning: jobba med skriftliga avtal! Då har du både full kontroll över innehållet och full dokumentation av vad som är avtalat. (Sedan gäller det ju förstås att också ha koll på vad som är bra avtalsvillkor…)