Maligna villkor

Så här ser min vardag ut. Pajen visaren tematisk fördelning av mina ärenden under det första kvartalet.

Mina klienter är frilansare, allihop, och de allra flesta befinner sig i konst- eller designbranschen. Frilansare går in i nya avtal för varje uppdrag. Så långt inget konstigt. Men nu kan jag notera att en stor majoritet av de ärenden som jag har hanterat under året har handlat om avtal -- med något enstaka undantag förhandskoll av avtal inför ett uppdrag -- och det ger mig anledning att göra ett par reflektioner.

Avtalen på de här marknaderna är sällan särskilt komplicerade. Det är således knappast det som får kreatörerna att lägga pengar på en jurist för att kolla igenom deras avtal. Nej, som jag ser det finns det två huvudsakliga anledningar till att kreatörer söker hjälp med just avtal.

Den första anledningen står att finna i utbildningen vid de konstnärliga högskolorna. Det talas om att lägga in mer moment av arbetslivsinriktning i utbildningen, med entreprenörskap och annat formellt och tråkigt. Min egen erfarenhet av att ha pluggat vid Konstfack under några år är att den undervisningen i sanning är tafatt, kanske i ett missriktat försök att göra den lite laid-back och därmed mer uthärdlig för konstnärssjälarna. Konstfack ingår visserligen i SSES-samarbetet, vilket är lovvärt. Tyvärr är det bara en bråkdel av studenterna som tar detta guldtillfälle i akt. Den undervisning som ingår i själva utbildningen ges (i vart fall när jag gick där) av en lärare, vars enda merit på området är att hon eller han är frilansande formgivare (med lika stora problem att hantera sina avtal som alla andra). Således: konstnärer och formgivare förbereds inte inom utbildningen för en marknad som bygger på avtal.

I de avtalsärenden som jag har haft har jag siktat ytterligare en, desto mer obehaglig, tendens. Uppdragsgivarna presenterar många gånger rena rama skitavtalen för kreatörerna. Immateriella rättigheter förväntas överlåtas "vedelagsfritt" till uppdragsgivaren och helt maligna konkurrensklausuler som totalt vingklipper kreatörens affärsverksamhet föreslås (för att inte tala om de skrattretande låga arvodesnivåerna). Dessutom utan skam, vad det verkar, och utan förhandlingsmån. Uppdragsgivarnas fantasi verkar vara hyfsat vild när det gäller att komma upp med sådana här bisarriteter. Inte konstigt att kreatörerna kan behöva lite stöd, kanske.

Medicinen: utbildningen vid de konstnärliga högskolorna måste innehålla gedigen undervisning om avtal i allmänhet och branschspecifika uppdrags- och licensavtal i synnerhet. Det skulle ge mina klienter självförtroende nog att på egen hand förkasta ett sjukt avtal. Därtill bör branschorganisationerna skärpa sig och leverera vettiga standardavtal. I denna sista del kan jag faktiskt se en liten ljusning vid horisonten.